Reformationens slagord – del 5: Soli Deo gloria (=endast Gud tillhör äran)
- Olof Edsinger i Efter Kristus -
Det sista av de fem slagorden är i praktiken en hel livshållning. Det är också så som det från början var tänkt att uppfattas. ”Allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom”, skriver Paulus (Kol 3:17).
För reformatorerna innebar detta inte minst ett bemyndigande av vardagen. För Martin Luther – den forne augustinermunken – var det till exempel viktigt att slå fast att de som gick i kloster inte hade något företräde framför dem som tjänade Gud i det civila samhället. Eller som han uttryckte det i Stora Katekesen: ”Att en präst står där i gyllene skrud eller att en lekman hela dagen ligger på knä i kyrkan – sådant beundrar och prisar man, men att en fattig tjänsteflicka sköter ett barn och troget fullgör vad som åligger henne, det anses som intet.”[1]
För Luther var detta något uppenbart orimligt. Det var också en viktig motivering till vad som brukar beskrivas som den lutherska kallelseläran, där Luther betonade att hela våra liv – inte bara de ”andliga övningarna” – är att betrakta som en gudstjänst. Våra jobb ska därmed inte bara betraktas som en inkomstkälla, utan som en del av vår kallelse som Guds barn.
Läs mer HÄR.
__________________
David började med att besegra filisteerna genom att döda Goliat. Och nu befinner sig David i filisteernas här på väg att anfalla israeliterna (vers 1-2). Hur kunde det bli så fel?
David hade varit på flykt från Saul under lång tid. Saul hade gång på gång försökt döda David. Till slut flydde David till filisteerna och enda skälet att David blev mottagen där var att han framställde sig själv som en fiende till israeliterna och att han var lojal mot filisteerna. Filisteerna var till en början skeptiska till att ha David hos sig, men blev efterhand övertygade om att de kunde lita på David.
Så kom stunden då filisteerna skulle dra ut mot israeliterna. David måste visa sin lojalitet mot filisteerna genom att gå med i striden mot Saul och israeliterna. Om David inte visade sig lojal mot filisteerna skulle han omedelbart bli dödad.
Det verkar vara en helt omöjlig situation som David hamnat i.
-Han kan inte gå i krig mot sitt eget folk. Han hade flera gånger haft möjligheten att döda Saul, men ville inte skada Guds smorde.
-Han kan inte låta bli att gå i krig tillsammans med filisteerna, för då skulle han bli dödad.
En helt omöjlig situation - men Gud hade en lösning! Han ser till att flera av filisteernas furstar vägrar gå till strid tillsammans med David. Det hela slutar med att David inte får vara med i striden mot sina egna, utan får återvända hem (vers 11).
Då allt ser hopplöst ut - kan Gud finna en lösning!
Det sista av de fem slagorden är i praktiken en hel livshållning. Det är också så som det från början var tänkt att uppfattas. ”Allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom”, skriver Paulus (Kol 3:17).
För reformatorerna innebar detta inte minst ett bemyndigande av vardagen. För Martin Luther – den forne augustinermunken – var det till exempel viktigt att slå fast att de som gick i kloster inte hade något företräde framför dem som tjänade Gud i det civila samhället. Eller som han uttryckte det i Stora Katekesen: ”Att en präst står där i gyllene skrud eller att en lekman hela dagen ligger på knä i kyrkan – sådant beundrar och prisar man, men att en fattig tjänsteflicka sköter ett barn och troget fullgör vad som åligger henne, det anses som intet.”[1]
För Luther var detta något uppenbart orimligt. Det var också en viktig motivering till vad som brukar beskrivas som den lutherska kallelseläran, där Luther betonade att hela våra liv – inte bara de ”andliga övningarna” – är att betrakta som en gudstjänst. Våra jobb ska därmed inte bara betraktas som en inkomstkälla, utan som en del av vår kallelse som Guds barn.
Läs mer HÄR.
__________________
4 sep - 1 Sam 29
GUD HAR EN LÖSNING
Bibelläsning: Första Samuelsboken 29
"Filisteerna samlade nu alla sina härar i Afek, medan israeliterna hade slagit läger vid källan i Jisreel. Filisteernas furstar tågade fram med avdelningar på hundra och tusen man, och David och hans män tågade fram sist tillsammans med Akish." (1 Sam 29:1-2 FB)
"Filisteerna samlade nu alla sina härar i Afek, medan israeliterna hade slagit läger vid källan i Jisreel. Filisteernas furstar tågade fram med avdelningar på hundra och tusen man, och David och hans män tågade fram sist tillsammans med Akish." (1 Sam 29:1-2 FB)
David började med att besegra filisteerna genom att döda Goliat. Och nu befinner sig David i filisteernas här på väg att anfalla israeliterna (vers 1-2). Hur kunde det bli så fel?
David hade varit på flykt från Saul under lång tid. Saul hade gång på gång försökt döda David. Till slut flydde David till filisteerna och enda skälet att David blev mottagen där var att han framställde sig själv som en fiende till israeliterna och att han var lojal mot filisteerna. Filisteerna var till en början skeptiska till att ha David hos sig, men blev efterhand övertygade om att de kunde lita på David.
Så kom stunden då filisteerna skulle dra ut mot israeliterna. David måste visa sin lojalitet mot filisteerna genom att gå med i striden mot Saul och israeliterna. Om David inte visade sig lojal mot filisteerna skulle han omedelbart bli dödad.
Det verkar vara en helt omöjlig situation som David hamnat i.
-Han kan inte gå i krig mot sitt eget folk. Han hade flera gånger haft möjligheten att döda Saul, men ville inte skada Guds smorde.
-Han kan inte låta bli att gå i krig tillsammans med filisteerna, för då skulle han bli dödad.
En helt omöjlig situation - men Gud hade en lösning! Han ser till att flera av filisteernas furstar vägrar gå till strid tillsammans med David. Det hela slutar med att David inte får vara med i striden mot sina egna, utan får återvända hem (vers 11).
Då allt ser hopplöst ut - kan Gud finna en lösning!
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Gud har en lösning!
_______________
Ord för dagen den 4 september - Filipperbrevet 3
GRIPEN AV KRISTUS
Dagens bibelläsning: Filipperbrevet 3
"...jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus" (Fil 3:12 FB)
Det började med att Paulus reste ut för att gripa de kristna (Apg 9). Men den resan slutade med att Paulus själv blev gripen. Av Kristus Jesus. Efter den dagen var Paulus prioriteringar tydliga: Han var gripen av Jesus.
Det finns många andra saker man kan bli gripen av. Saker som tar herraväldet över oss och över vårt fokus. Det finns till och med religiösa saker som kan stjäla vårt fokus. Men Paulus var inte gripen av kristendomens lära eller av kyrkans utbredning. Han var i första hand gripen av Kristus Jesus själv.
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Vad är jag gripen av? Vad är det som tar min tid, mina tankar, min energi? Vill jag vara gripen av Kristus Jesus?
Det började med att Paulus reste ut för att gripa de kristna (Apg 9). Men den resan slutade med att Paulus själv blev gripen. Av Kristus Jesus. Efter den dagen var Paulus prioriteringar tydliga: Han var gripen av Jesus.
Det finns många andra saker man kan bli gripen av. Saker som tar herraväldet över oss och över vårt fokus. Det finns till och med religiösa saker som kan stjäla vårt fokus. Men Paulus var inte gripen av kristendomens lära eller av kyrkans utbredning. Han var i första hand gripen av Kristus Jesus själv.
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Vad är jag gripen av? Vad är det som tar min tid, mina tankar, min energi? Vill jag vara gripen av Kristus Jesus?
________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar