SÖNDAG DEN 18 JUNI

Tidig söndagsmorgon i Kristiansund den 18 juni

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndagsmorgon igen. Den här gången vaknar vi upp i Kristiansund. Det ligger på den norska västkusten, ungefär i höjd med Östersund i Sverige.

Vår tid i Norge börjar närma sig sitt slut och den gångna veckan har varit svenskinspirerad för vår del. Vi har till och med sjungit Svenska Nationalsången och Studentsången på svenska.

Förra söndagen talade Rut och jag på Sentraldivisjonens gemenskapsdag på Jelöy. Efter alla festligheter var vi i den svenska kolonin hembjudna till Monica. Monica är frälsningsofficer och kårledare i Fredrikstad. Monica är dessutom dotter till Gunnar och Agneta. Gunnar var slöjdlärare på Jelöy Folkhögskola samtidigt med att vi jobbade där på 80-talet. Agneta var dagmamma till våra två yngsta pojkar.

Då vi skulle börja äta smörgåstårtan (typiskt svenskt, finns inte i Norge) var det någon som stämde upp svenska nationalsången. Det gick faktiskt bra, även om det smög sig in en smula osäkerhet då vi kom till andra versen. De yngre barnen, som är födda och uppvuxna i Norge såg frågande ut då de hörde nationalsången (dom hade väl hört den någon gång då Sverige vunnit en landskamp i fotboll).

I torsdags tog Ida studenten (det heter inte så i Norge) och den firades också med svensk smörgåstårta. Vi har vara 6 mil till gränsen så vi behöver inte vara utan smörgåstårtan. Då var det någon som tog upp den svenska studentsången. Tänk att vi kom ihåg den! Det var ett ställe där det blev lite tyst, men så hittade vi tonen igen och studentsången avslutades lika trosvisst som den började.

Ida är dotter till Hans och Liv-Bente. Hans gick på Bibellinjen på folkhögskolan på 80-talet och Liv-Bente var kursgårdsföreståndarens dotter, och så träffades de....
   Vi har sedan följt varandra genom åren. Hans och Liv-Bente startade tillsammans med Rut och mig en kår i Nacka 1999 och nu har vi blivit grannar igen, denna gång i Moss. Hans är numera rektor på folkhögskolan och Liv-Bente är ledare för Frelsesarmeens gatehospital i Oslo.

Men nu är det söndag och helgen tillbringar vi på kåren i Kristiansund. Igår hade vi bibelstudier på dagen och möte på kvällen. Idag har vi bibelstudium på förmiddagen och gudstjänst på kvällen.

Kristiansund är en av de städer i Norge som blev mest förstörd under andra värlskriget. Du kan läsa mer om det HÄR. Vi räknar inte med att några hus eller murar kommer att falla under vårt besök den här helgen. Jag tog ju inte konetten med med mig.

Då vi är färdiga med kvällsmötet får vi sätta oss på flyget för att resa hem till Jelöy i Moss och förbereda oss på en ny vecka. Det kommer att bli en händelserik vecka med generalsbesök på Frelsesarmeens kongress i Oslo.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky 
___________________
 

18 juni - 5 Mos 27

ORDET LEDER IN I HERRENS VÄLSIGNELSER

 

Bibelläsning: Femte Moseboken 27
"När du har gått över skall du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du må komma in i det land som HERREN, din Gud, ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung, så som HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig."  (5 Mos 27:3 FB)

Här handlar det om att folket skulle skriva ned Guds ord på stora stenar, så att de alltid hade Guds ord framför sina ögon. Det fanns en alldeles speciell orsak att de skulle skriva ned Guds ord: för att de skulle komma in i de välsignelser som Herren lovat dem (vers 3).

De finns ett starkt samband mellan Guds ord och vår möjlighet att ta emot vad Gud har lovat. Vår tilltro till Guds ord är helt avgörande om vi kan ta emot de löften Gud har givit oss.

Vi kan aldrig ta emot Guds förlåtelse för våra synder om vi inte tror på löftet i Guds ord att Gud förlåter oss. Vi kan aldrig bli frälsta om vi inte tror på Guds löfte om frälsning som finns i Guds ord. Vi kan aldrig bli fyllda med den Helige Ande om vi inte tror på Guds löfte som finns i Guds ord.

Därför är vårt förhållande till Guds ord så oerhört viktigt för vårt kristna liv. Om man har en liberal hållning till Guds ord och har liten tilltro till Bibelns budskap, är det en dålig grund för att ta emot det Gud lovat. Om man däremot har en stark tilltro till att Bibeln är Guds ord till oss ger det en större tillförsikt att ta emot det Gud lovat.

William Booth lär på sin dödsbädd ha sagt till sin son: "Det finns kraft i Guds löfte......om vi bara tror dem" 

==> Mannakorn att tugga på  under dagen: "Det finns kraft i Guds löfte......om vi bara tror dem" 

__________________

 

Ord för dagen den18 juni - Romarbrevet 4

DÄR ALLT HOPP VAR UTE

Bibelläsning: Romarbrevet 4
"Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft ? han var då omkring hundra år - och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla." (Rom 4:18-20 FB)

Här talas det om en ny slags rättfärdighet. En rättfärdighet som inte bygger på gärningar utan på tro.

"När allt hopp var ute...var han övertygad om att det Gud lovat, det var han också mäktig att hålla."

==> Mannakorn att tugga på under dagen: "Där allt hopp varu ute, trodde och hoppades han..."
Läs mer HÄR.
__________________