Medarbetare i bön
David Wilkerson Juli 2011
Ofta
är bön ett av de mest själviska områdena i kristnas liv. Många av oss
måste erkänna att de flesta av våra böner fokuserar på våra egna behov.
Då
och då kan vi sträcka oss längre bort än våra egna, inskränkta
bekymmer och be för andra. Men oftast när vi säger till någon, ”Jag ska
be för dig”, gör vi det inte. Eller så ber vi en gång och glömmer
sedan snabbt bort den personens behov.
Enligt
Skriften är inte vår egna ljuva gemenskap med Herren tillräckligt. Ja,
bön är hemligheten bakom andligt växande. Men om vi kommer inför
tronen bara för vår personliga uppbyggelse och behov är vi själviska.
Bibeln visar oss att vi inte får försumma att på allvar be för de
trängande behoven överallt runtomkring oss.
I
vårt arbete hörde vi nyligen från en dyrbar äldre man i San Diego.
Denne käre sa att Gud hade manat honom att dagligen be för mig, och han
frågade om han kunde ta med mig på sin bönelista. Tydligen inkluderar
mottagarna av denne mans förbön en lång lista med änkor, fattiga,
Herrens tjänare och ofrälsta människor. Han har bett för dem i åratals
nu.
Mannen
är en pensionerad postanställd och han lever ett väldigt enkelt liv.
Han ägnar sin tid till att göra goda gärningar för andra och att umgås
med Herren hela dagen. Han kör runt i staden och samlar ihop gamla
möbler och andra saker som kastats bort som skräp och reparerar dem för
att ge dem till änkor och de fattiga. Han handlar också och gör
ärenden åt instängda, lagar deras avlopp och hjälper till att möta
deras andra behov.
Hela
tiden som denne man gör dessa goda gärningar ber han utan uppehåll,
han ber troget för var och på sin lista. Faktum är att han stryker
deras namn först när de dör.
Jag
har varit en bönemänniska ända sedan jag kallades till att förkunna
när jag var åtta år. Men denne gudfruktiga man gör mig skamsen. Jag har
inte någon lista med behövande människor vilka jag ber för varje dag –
men denne Guds tjänare bara fortsätter bedja.
Jag
tror han är som den utblottade änkan som gav en liten småsumma men
vars offrande var värt mycket mer än andras gåvor. I själva verket, när
jag tänker på all fantastisk evangelisering som har skördat själar in i
Guds rike, påminns jag om att det sker tack vare de fantastiska
hjälpande bönerna från sådana människor som den här mannen.
Det här budskapet handlar om hur man utvecklar den typen av välsignat böneliv – hur man verkligen blir en medarbetare i bön.
Läs mer HÄR.
_________________
Nyhetsflödet tisdag den 9 augusti
- Världen idag - "Vi har en Gud som inte är högmodig, utan ödmjukade sig och sänkte sig vår nivå. Det var budskapet från konvertiten och tv-programledaren broder Rashid när den arabiska kristna konferensen i Solna inleddes i torsdags. – Sedan jag blev kristen har jag aldrig varit rädd för Gud, sa Rashid, som inte är välkommen i några arabiska länder, och lever under ständiga dödshot.
Tre inhyrda säkerhetsvakter står i beredskap vid scenen när broder Rashid predikar under torsdagskvällen på den arabiska konferensen i Solna. Alla mötesdeltagare skannas innan de får gå in i lokalen och ingen får ta några foton.
– Vi kan inte ta några risker, säger en av arrangörerna.
Konferensen, som anordnas av den arabisktalande församlingen i Centrumkyrkan i Sundbyberg, har ägt rum i tolv år tidigare, men har inte dragit så många besökare som de senaste åren. Under torsdagen är det några hundra personer på plats, och fler ska ansluta till helgen.
– Varför finns det förgörelse i Guds namn? Varför mördar man i hans namn? inleder den kände marockanske konvertiten sin predikan."
Läs mer HÄR.
Stefan böjde sina knän och bad om ett mirakel
- Eva Ruderstam i Inblick - "Stefan Olsson är en 55-årig man, som egentligen bara är sex år gammal. Det var nämligen för sex år sedan som han blev en ny människa och livet förvandlades totalt.
Stefan Olsson är nyfiken på det mesta. Han har alltid velat testa att gå över gränser och pröva allt – på gott och ont. Goda följder blev kunskap och erfarenhet, men nyfikenheten förde även med sig riktigt allvarliga konsekvenser.
– Jag testade att modifiera mitt sinnelag med olika droger. Vissa av drogerna skapade ett sjukligt beroende som pågick länge och blev ganska tungt, konstaterar Stefan. Drogmissbruket gjorde att Stefan kom till vägs ände med hela sitt liv.
– Jag blev till sist av med både hälsan, familjen, vännerna, körkortet och jobbet. Flera av mina vänner dog av sitt missbruk. När jag såg mig själv i spegeln såg jag nästan ut som Gollum i Sagan om ringen.
– Jag vägde bara 47 kilo och jag förstod att jag var på väg att dö. Allt som ett resultat av drogerna."
Läs mer HÄR.
Islam - dödens kultur
- Himlen TV7 - "Islamisk terrorism är inte en feltolkning av islam. Bakom sann islam ligger en dödsdyrkan.
I en dödskultur är döden god och mer eftersträvansvärd än livet. Samhällen som skapats genom terrorism är inriktade på att döda. Palestinierna ger dödskulturen vidare till kommande generationer i skydd av FN och också med finska skattepengar."
Se videon HÄR (ca 30 minuter)
- From JAC online by Captain Pete Brookshaw -
Salvationists have been praying.
Some are cranking it up with all-night prayer meetings. Other are getting groups together and praying 24/7. Many around the globe are praying every morning for The Salvation Army.
God is stirring something up. I feel like I'm in a large pot, sitting on the stove, with the temperature gradually getting hotter, and some of my Salvationist friends are becoming heated up molecules that are starting to bounce off each other and are starting to spread the anticipation. The pot is getting ready to boil over. The gates of hell will not prevail when that happens!
Read more HERE.
___________________
Ord för dagen den 9 augusti - Psalm 94
NÄR JAG VACKLAR
Dagens bibelläsning: Psalm 94
"När jag sade: ´Min fot vacklar´, då var din nåd mitt stöd, Herre" (Ps 94:18 FB)
Psalm 94 pendlar mellan rop på hjälp i förtvivlan och tacksamhet för Herrens ingripande.
Ibland förstår vi inte varför allt måste hända av motgångar som möter oss livet. Det kan kännas som om vi inte orkar längre och vi kanske utbrister tillsammans med psalmisten: "Hur länge" ska det hålla på (vers 3)? Varför griper inte Herren in?
Samtidigt som psalmisten upplever allt detta kan han ändå hålla fast vid löftet "Herren förskjuter inte sitt folk" (vers 14). Även om allt är mörkt runt omkring och livet vacklar så vet han ändå någonstans på djupet att Herren inte kommer att överge honom. Trots att han inte upplever någon ljusning i situationen just då.
Då psalmisten senare ser tillbaka på situationen och ser den med nya ögon kan han kosntatera att även då livet vacklade så fanns stödet i Herrens nåd (vers 18). Och den enda ljusstrimman i mörkret var Herrens tröst: "När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta då gladde din tröst min själ" (vers 19)
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Herren överger inte sitt folk (vers 14)
__________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar