SÖNDAG DEN 18 FEBRUARI

Tidig söndagsmorgon i Kristiansund den 18 februari

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndagsmorgon igen och den här söndagen vaknar jag i Kristiansund som ligger mitt mellan Trondheim och Ålesund på Norges västkust.

Förra söndagen var vi på gudstjänst hemma i Västerås. Vi har inte haft möjlighet att närvara på kåren i Västerås speciellt många gånger sedan vi flyttade dit i slutet av sommaren förra året. Men den här söndagen var i alla fall soldatinvigning. Det var andra gången under våra fåtaliga besök som det var soldatinvigning på kåren. Officerarna där lär få god träning på soldatinvigningsceremonin! 

I veckan ansvarade vi på en kurs i Jönköping för KSA (Jag lärde mig under kursen vad KSA betyder: Kårens Sociala Arbete). Temat för kursen var "Det Goda Samtalet". Tisdag och onsdag var de sista två dagarna av kursen. Jag vill inte använda överord alltför ofta, men nu ska jag göra det. Det var fantastiskt inspirerande att möta kursdeltagarna. Resursstarka, målmedvetna och hängivna!

Men nu i helgen är det Kristiansund som gäller. Vi har varit i Kristiansund ganska många gånger. Den första gången var någon gång på åttiotalet då Åke och Guri skulle gifta sig. Guri kommer från Kristiansund och Åke kommer från Västerås. Jag var "forlover" (=best man) för Åke.

Om jag minns rätt (det händer ibland trots min höga ålder) så var det så här: Rut och jag bodde i Sollentuna. Åke skulle börja jobba på AseaSkandia i Sollentuna och hade ingenstans att bo. Då flyttade han in hos oss. Efter något år talade vi om för Åke att vi skulle flytta till Norge och arbeta på Frälsningsarméns folkhögskola där. Då flyttade Åke med och började som elev på skolan och studerade datakunskap ett år. Då året var slut stannade Åke kvar över sommaren och arbetade på folkhögskolan som vaktmästare (=klippa gräsmattorna). Då sommaren kom, kom även sommarmusikskolan till Jelöy. Och till sommarmusikskolan kom då Guri. Så var det väl så att det regnade en dag och någon av dem inbjöd den andre att stå under den enes paraply. Och så blev de kvar där, under samma paraply.

Varje gång jag träffar Åke och Guris barn (det händer inte så ofta) talar jag om att de borde visa mig lite tacksamhet. Det är faktiskt vårat fel att de finns till! Hade inte vi flyttat till Norge, hade inte Åke följt med oss till Norge. Hade inte Åke följt med oss till Norge hade inte Åke och Guri mötts. Hade inte Åke och Guri mötts hade inte de (=barnen) funnits till.  

Men nu är det bibelhelg i Kristiansund som gäller. Vi började med möte på fredagskvällen. På lördagen var det bibelstudier från 11.00-17.30 med pauser för middag mer mera. Lördagen avslutades med möte klockan 18.00. 

Nu är det söndagsmorgon och snart dags för avslutningsmötet klockan 11.00. Sedan flyg till Oslo och sedan vidare hem till Stockholm och Västerås. Sedan kommer det en ny vecka "om Herren dröjer" som man brukade säga i pingstväckelsens barndom i Sverige. 

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
_________________
 

18 feb - Job 4

"NU GÄLLER DET DIG"

Bibelläsning: Job 4
"Se, många har du väglett, och kraftlösa händer har du stärkt. Dina ord har rest upp den som snubblat, och du har gett kraft åt vacklande knän. Men nu gäller det dig, och du blir otålig, det drabbar dig, och du blir förskräckt." (Job 4:3-5 FB)

Den förste av Jobs vänner talar. Vännerna har varit tysta i flera dagar, men nu kan Elifas inte längre tiga (vers 2). Han påminner Job om hans tidigare liv. Job har väglett människor, stärkt kraftlösa, rest upp den som snubblat och gett kraft åt den som vacklar (vers 3-4).

Men då Job kommer i samma situation som dem han tidigare väglett blir han själv otålig och förskräckt (vers 5).

Då vi själva mår bra och livet leker, är det lätt att ge råd till alla andra. Då ser vi hur alla andra borde leva. Då ser vi alla fel som andra gör.

Då olyckan kommer över oss och vi blir försvagade av sjukdom eller annat så kanske inte våra egna ord och råd kan lyfta oss upp.

Då allt blir fel och olyckan drabbar oss finns det egentligen bara en enda som kan förstå oss till hundra procent, därför att han själv varit där, Jesus.

Han vet hur det är då den fysiska smärtan är outhärdlig. Han vet hur det är då alla vänder honom ryggen, till och med dem som som står honom närmast. Han vet hur det är då det känns som att till och med Gud Fader i himmelen vänt honom ryggen.

Då Jesus ser vårt lidande och situation, står han inte vid sidan och ger oss goda råd. Han har själv varit där. Han kanske till och med är den ende som förstår vad vi går igenom. Han finns vid din sida.

==> Mannakorn att tugga på uner dagen: Jesus lovar att vara med mig alla dagar intill tidens slut (Matt 28:20)

_________________